Mamma kommer upp, knackar på min dörr och kommer in. Hon står och granskar mig i fem minuter, där jag ligger i sängen begraven under täcket, halvt ihjälfrusen, igentäppt i alla öppningar (inget dirty stuff nu) samtidigt som jag hostar upp mina lungor. Sen säger hon "Ja, dig blir det ingen skola för imorgon iallafall"

Jag blev helt chockad, hon brukar alltid skicka iväg mig till skolan, fast ja.. då brukar jag inte riktigt må såhär illa.

Det här betyder alltså, inget utvecklingssamtal för mig imorgon. Vet inte om det är bra eller dåligt? Jag hade ju nästan förberett mig på det, fast ändå.. skönt att bara vara hemma och slippa massa tjat. 

Nu blev jag fasligt sugen på knäckebröd, med ost och gurka på. Så det ska jag försöka få i mig nu. Jag har ätit ganska så askalas dåligt de senaste dagarna, ingen aptit överhuvudtaget. Eller jo, för choklad.. 

Adios

/evelina