ja tack jag vet att ni saknar oss, men vänskapen växer sig bara starkare och starkare mellan oss, så tid för bloggen finns inte riktigt till.

Jag tänkte bara informera alla som kikar in här att jag har så jävla ont i mina hälar! 

Hej.

Jag känner mig hemskt mycket piggare efter att ha vågat mig in i duschen ändå, kanske var det så att jag spolade bort alla sjukhets baskilusker? Det känns nästan så iallafall.

Jag måste duscha, vi ska inte ens gå in på hur många dagar sen det var jag duschade senast. Jag har bara inte haft orken, eller lusten. Jag har bara orkat ligga i sängen med min Intersport vattenflaska. 

Jag ligger i sängen är varm och kall på samma gång, känner mig illa till mods och vill helst av allt bara gråta. Jag är så trött på febern som bosatt sig i min kropp, trött på kroppen febern bosatt sig i, trött på känslorna som verkar ha bestämt sig för att leva på livstid inom mig. 

Jag är sömnlös. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte vakna flera gånger varje timme, varje natt av att jag mår illa, att jag knappt kan andas, av att det kittlas i halsen osv. Jag orkar inte. Jag _måste_ få sova snart, annars avlider jag..

Har spenderat så gott som hela dagen för mig själv i min säng, tills runt 20 tiden då jag släpade ner mig själv, nerför trapporna och in i vardagsrummet, och där har jag legat i mina hostattacker och nog snutit mig runt 140 ggr. 

Bloggarna jag läser så gott som dagligen:

Jag är pigg, inte så konstigt eftersom jag vaknade runt 16:00 igår, så nu ligger jag här med överskottsenergi och gör ingenting särskilt. Dricker lite vatten, ser lite på Mäklarna, smyger ut lite till toaletten, söker fint sällskap på msn och..

Det där med att falla handlöst för någon man aldrig träffat, som man bara sett på tv, hört på radio eller sett på film är inte så konstigt tycker jag. Det här hände mig hela tiden när jag var mindre, mina två största förälskelser var i Viggo Mortensen (som spelar Aragorn i Sagan om ringen-filmerna) och i Darin Zanyar som vann Idol 2004.

Nu har jag tre minuter på mig att skriva ett inlägg för jag kände för att uppdatera idag, eftersom varken jag eller Angelica gjort det. Så nu skriver jag jättefort och skriver fel på typ vartenda ord.

Eftersom Medicinmannen tog slut, beslutade jag mig för att hålla mig kvar vid svenska serier med män och bestämde mig för att leta upp avsnitt från Tusenbröder. Hittade hela säsong 1 på Youtube, och ligger fortfarande kvar i sängen och tittar.

Jag åkte hem från Frida, varför behöver vi inte gå in på. Det är mellan henne & mig, och det löser sig nog någon gång, eller så gör det inte det. Jag låter tiden ha sin gång. 

Nyårsafton blev bättre än förväntat, hamnade hemma hos Malin där det var lite kalas. Blev lagomt kalas i kroppen och i huvudet och hade kul hela kvällen. 

Och där försvann Smurf-Frida, och det blev bättre än jag väntat mig! Jag är nöjd med mitt verk, frågan är dock om Frida är nöjd över att hennes blå/grön/gula färg är borta ur håret. Det borde hon vara, enligt min åsikt. Det fick en bli mer neutral färg den här gången, nämligen brun. Fint blev det, kan jag lova.

Snart ska vi käka mat, dricka Bubbliz och sedan gå ner till hamnen och fota lite, ska lära Frida allt jag kan om systemkameran. Alltså .. Allt! Imorgon ska vi hem till Malin och fira nyår, det blir nog skoj.
Jag ligger för tillfället i Fridas säng och hon ränner runt i huset som en liten dåre, medans jag njuter av att vara ute ur mitt eget hus. Det är skönt med miljöombyte, så jag klagar inte!

Jag är något som kallas en aning hungrig, en aning sugen på nikotin, en aning sugen på kalasering och en aning aning sugen på att dansa. Det får bli imorgon, iallafall de sista två sugen.

Nu ska jag lämna datorn för en kort stund, kanske uppdaterar senare med lite bilder från fotostunden.
/E

Den här morgonen har jag som vanligt spenderat i sängen och duschen, väcktes av Fridas stämma imorse, jag kommer dock inte ihåg vad jag sa eller hon sa men det var säkert trevlig. Senare bestämde vi att jag skulle åka till Karlstad idag för att träffa henne. Så det ska jag göra, tar tåget in mot stan typ 14:50.

Här har ni en väldigt dålig bild på bästishjärtat jag och Angelica delade i lördags.

Jag är pigg som en lärka och känner på mig att det här kan bli ännu en underbar sömnlös natt, om inte mamma sätter igång och klagar och tjatar snart. Hon är en av få som inte uppskattar att jag tillbringar mina nätter med att vara vaken, men jag passar på, för snart är lovet slut.