att söka någonslags bekräftelse.
Jag ligger i sängen är varm och kall på samma gång, känner mig illa till mods och vill helst av allt bara gråta. Jag är så trött på febern som bosatt sig i min kropp, trött på kroppen febern bosatt sig i, trött på känslorna som verkar ha bestämt sig för att leva på livstid inom mig.
Jag längtar tills Tusenbröder landar i min tomma brevlåda, så mina trötta ögon åtminstone får något fint att vila på. Hela mitt lov känns förstört jag har inte gjort någonting som kan räknas som nämnvärt, större delen av tiden har jag spenderat i min säng, framför datorn och filmer. Visst, det är skönt att ta det lugnt och kunna vara vaken hur länge man vill, och sova tills kroppen istället för väckarklockan, behagar att väcka en. Men fortfarande?! JAG VILL GÖRA NÅGONTING.
Men det går inte, för det här jävla illamåendet och den här jävla febern och den här förbannade sjukan hindrar mig.
Ja, jag är arg&ledsen&besviken&nerstämd. Så Alla ni som läst detta och iallafall tycker en aning pyttesynd om mig, let me know. Ni om någon kanske kan pigga upp mig.
TACK PÅ FÖRHAND!
/E
(antar att jag ser ut ungefär sådär för tillfället, och nu ska jag gråta och våndas till så som i himmelen)
Kommentarer
Postat av: Mija
ja tycker synd om dig :*<3
Postat av: Anonym
Tila Tequila :D
Postat av: evelina
du är fin :*
Trackback
