Mitt hår är trassligt, tovigt, risigt, rufsigt, platt och äckligt. Jag så gott som stinker feber, snor, hosta och kräk.

Men jag orkar inte duscha, jag orkar verkligen inte. Jag vet att jag inte kommer hitta den perfekta temperaturen, jag är helt säker. Helt jättesäker. Jag vet att när jag kommer ställa mig under duschen kommer strålarna göra ont, för min kropp kommer antingen tycka att de är för varma, eller för kalla. Det kommer inte finnas någon lagom temperatur. 

Imorgon vill jag till skolan, men jag vet inte om jag får än, och jag vet inte om jag orkar heller för den delen. I kväll skulle jag fått prata med Angelica i fellefonen, men mitt mobilbatteri dog i natt, och laddaren är hos Frida. Så det går inte, och där med var den här kvällen förstörd. 

Jag slutar inte dregla, så himla söt. Känner mig faktiskt lite nykär.

/Evelina