cliffhanger

Idag när jag satte mig i bilen på väg hem, började all skit igen, jag fick ännu mer tyngd på mina redan ner tryckta axlar och jag orkade inget annat än att lägga mig i soffan, och titta rakt ut i ingenstans.
Sen bestämde jag mig för att släcka ner i mitt rum, tända massa levande ljus, sätta på Lykke Li, trösta mig med godis och krypa ner under täcket. Vilket jag gjorde, och här ligger jag nu. 
Jag tror att jag har lite för mycket att bära på just nu, jag är trots allt 16 och det är nog inte så vanligt att ha den här tyngden på axlarna då. 
Fast ingen kommer nog förstå, och alla kommer nog mest tycka att jag tycker synd om mig själv och att jag är tonårs-deprimerad, det kan väl mycket väl vara så.. Fast det tror jag nog inte. Jag känner mig inte direkt deprimerad, jag tycker mer att jag har lite mycket att bära på nu.
Men det är inte synd om mig, det finns en hel världsdel som har det sämre än mig, fast i min värld existerar bara jag och min huvudvärk för tillfället. 

På onsdag ska jag inviga bäddsoffan, jag är nervös. Det känns ungefär som att sluta med blöja, jag är nog inte riktigt redo för att börja pissa på toaletten än.. 
/Evelina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0